Vad är THC?
Dela denna artikel:
I takt med att den lagliga användningen av hampa och andra cannabisprodukter ökar, blir konsumenterna allt mer nyfikna på sina alternativ. Det gäller bland annat cannabidiol (CBD) och tetrahydrocannabinol (THC), två naturliga föreningar som finns i växter av släktet Cannabis.
THC är en av 113 kända cannabinoider i cannabisplantan. Cannabinoider förekommer naturligt i cannabisplantan, men då i sin ”syraform” som även benämns som karboxylgrupper. Karboxylgrupper är en grupp av organiska föreningar som finns i organiska syror. Kortfattat innebär detta att cannabisblomman i sin helt naturliga komponent innehåller THCA istället för THC. När den sedan processas, torkas eller värms upp frigörs vissa ämnen och det sker en omvandling från THCA till THC som är den psykoaktiva substansen i cannabis.
THC anses vara ”berusande” i sin natur. Detta innebär att när en person konsumerar ämnet kan det förändra hans eller hennes sinnestillstånd och ge en känsla av eufori, känslan av att vara ”hög”.
CBD (cannabidiol) och THC (tetrahydrocannabinol) är bland de vanligaste cannabinoiderna man finner i olika cannabisprodukter. THC och CBD finns i både marijuanaplantan och hampaplantan. Båda plantorna kommer från samma växtart Cannabis Sativa men har odlats fram för olika ändamål. Marijuana innehåller mycket mer THC än hampa. Industrihampa till exempel, är en växtsort speciellt framtagen för att innehålla högst 0,2 % THC, medan den istället innehåller mycket CBD.
Tetrahydrocannabinol, eller THC, är den kemikalie som är ansvarig för de flesta av marijuanans psykologiska effekter då THC binder sig till cannabinoid 1-receptorerna (CB1) i hjärnan. THC tillhör en klass av ekologiska föreningar som kallas fytocannabinoider.
Intressant nog så binder THC till samma receptor i hjärnan som den internt producerade cannabinoiden anandamid, som är en kemikalie kopplad till det berömda “runner’s high”.
CBD och THC har samma kemiska formel – 21 kolatomer, 30 väteatomer och två syreatomer. Skillnaden ligger i hur atomerna är arrangerade. Detta ger CBD och THC olika kemiska egenskaper, och de påverkar i sin tur din kropp på olika sätt.
Både CBD och THC arbetar med receptorer som frigör neurotransmittorer i din hjärna. Detta kan påverka saker som smärta, humör, sömn och minne.
Vilken effekt har THC på kroppen?
Vi har två typer av cannabinoidreceptorer i våra kroppar, CB1-receptorer och CB2- receptorer. THC binder sig främst till CB1-receptorer. Dessa finner vi i första hand i vårt centrala nervsystem, hjärnan och ryggmärgen som kontrollerar smärta, humör och andra olika känslor. Det är därför THC kan få dig att känna dig euforisk och ge dig det så kallade “ruset”, enligt NIDA.
För att bryta ner det hela, så finns det ett par viktiga känslor som utgör de flesta THC-rusen. Effekterna varierar mellan indica- och sativa sorter, men känslor av avslappning, upprymdhet, hunger och en långsam tidsuppfattning är ganska vanliga; likaså skratt och ökad hjärtfrekvens.
Effekterna av THC kan variera stort. TCH kan ge behagliga effekter, men det kan också leda till negativa reaktioner. Några av de vanligaste är hostanfall, ångest och paranoia, tillsammans med obehag i bröstet eller lungorna och “kroppssurrande”. Vissa personer drabbas också av svimning, hallucinationer eller kallsvettningar på grund av THC-användning. Effekterna varar i genomsnitt i ungefär två timmar och börjar verka 10 till 30 minuter efter intag. Den psykomotoriska försämringen kan dock fortsätta efter att den upplevda högkoncentrationen har upphört.
CBD och THC har många liknande egenskaper och medicinska potentiella fördelar. Den stora skillnaden är att CBD inte skapar samma ”rus” som beskrivs utav THC, CBD är inte psykoaktiv. Detta innebär att CBD inte påverkar hjärnans funktion och det orsakar inte heller förändringar i beteende, personlig stämning eller uppfattning och medvetande som THC kan göra. Istället tros CBD arbeta med andra element i kroppen som är kopplade till känslor av välbefinnande.
De flesta cannabinoider bryts ned i levern men det finns även en del som lagras i fettvävnaden och utsöndras under lång tid. Därför kan det finnas spår av THC kvar i kroppen i mer än sex veckor efter senaste användning. THC kan också ha interaktioner med vissa läkemedel.
Hur länge stannar THC i kroppen?
THC byggs upp i ditt system med tiden, så hur ofta du använder THC avgör hur länge det finns kvar i kroppen. I allmänhet kan THC påvisas hos användare som sällan brukar det i en till tre dagar efter senaste användning och upp till 30 dagar eller längre hos kroniska användare.
Din konsumtionsmetod spelar också en roll: Till exempel tar din kropp längre tid på sig att bearbeta THC i en ätbar produkt, vilket innebär att den stannar längre i ditt system än om du ångar eller röker den.
Se exempel nedan.
Oregelbundna användare | Regelbundna användare | Kroniska användare | |
Blodprov | 1 till 2 dagar | 7 dagar | 7 dagar |
Urinprov | 1 till 3 dagar | 7 till 21 dagar | 30+ dagar |
Salivprov | 24 timmar | 30 timmar | 30 timmar |
Hårtest | 90 dagar | 90 dagar | 90 dagar |
Hur metaboliseras THC?
THC metaboliseras i levern av enzymsystemet cytokrom P450. Detta system är ansvarigt för att metabolisera ett stort antal droger och andra ämnen, inklusive THC. När THC metaboliseras i levern omvandlas det till 11-OH-THC, som är mer psykoaktivt än THC i sig självt. Denna förening metaboliseras sedan vidare till THCCOOH, som inte är psykoaktiv.
Metabolismen av THC kan variera kraftigt från person till person, beroende på ett antal faktorer som ålder, kön, kroppsvikt och allmän hälsa. Hastigheten med vilken THC metaboliseras kan också påverkas av andra droger eller ämnen som tas samtidigt, eftersom de kan hämma eller öka aktiviteten hos cytokrom P450-enzymsystemet.
Förutom att THC metaboliseras i levern metaboliseras det även i hjärnan och andra vävnader i hela kroppen. I hjärnan binder THC till cannabinoidreceptorer, som är proteiner som finns på ytan av vissa celler. Denna bindning aktiverar cannabinoidreceptorerna, vilket leder till THC:s olika psykoaktiva och terapeutiska effekter.
Metabolismen av THC är inte en enkel process och den involverar flera vägar och enzymer. Några av de viktigaste enzymerna som är involverade i metabolismen av THC är CYP1A1, CYP1B1 och CYP2C9. Dessa enzymer är ansvariga för att omvandla THC till 11-OH-THC och THCCOOH.
Elimineringen av THC från kroppen är en komplex process som involverar olika organ och system. THC och dess metaboliter elimineras från kroppen genom flera vägar, bland annat via levern, njurarna och tarmarna.
THC och dess metaboliter elimineras också genom andningssystemet, då de andas ut med andedräkten. Mängden THC som andas ut i andedräkten kan variera kraftigt från person till person, beroende på ett antal faktorer som t.ex. mängden THC som konsumeras, THC:s styrka och individens ämnesomsättning.
THC och dess metaboliter elimineras från kroppen med tiden, och hur lång tid det tar för THC att elimineras kan variera mycket från person till person. Elimineringen av THC är i allmänhet långsammare hos tunga användare jämfört med tillfälliga användare, eftersom THC och dess metaboliter ackumuleras i kroppen med tiden.
Är THC beroendeframkallande?
Ett av de största problemen med THC är att det kan leda till missbruk. Vissa studier har visat att THC kan ha beroendeframkallande egenskaper och att långvarig användning av THC-innehållande produkter kan leda till beroende. Beroende uppstår när en person upplever abstinenssymtom när hen slutar använda ett ämne, och det är ofta ett tecken på beroende. Abstinenssymptom från THC kan vara irritabilitet, ångest, sömnlöshet och minskad aptit.
Även om THC kan ha beroendeframkallande egenskaper anses risken för att utveckla ett beroende av THC i allmänhet vara lägre än risken för att utveckla ett beroende av andra ämnen, t.ex. opioider eller stimulantia. Risken för beroende kan dock vara högre hos personer som använder THC kraftigt eller under en längre tid.
Det finns flera faktorer som kan öka risken för att utveckla ett beroende av THC, bland annat genetik, psykisk hälsa och förekomsten av andra missbrukssjukdomar. Personer som har en familjehistoria av missbruk eller som har underliggande psykiska hälsoproblem, såsom ångest eller depression, kan vara mer benägna att utveckla ett beroende av THC. Dessutom kan personer som använder THC tillsammans med andra ämnen, som alkohol eller opioider, löpa en ökad risk att utveckla ett beroende.
Det är viktigt att notera att alla som använder THC inte utvecklar ett beroende, och risken för beroende varierar från person till person. Vissa personer kan använda THC på ett säkert och ansvarsfullt sätt utan att uppleva negativa konsekvenser, medan andra kan vara mer sårbara för att utveckla ett beroende.
Om du är orolig för din egen användning av THC eller en närståendes användning av THC är det viktigt att tala med en vårdgivare eller en behandlare av missbruk. De kan hjälpa dig att bedöma din risk för att utveckla ett beroende och ge vägledning om hur du kan använda THC på ett säkert sätt, om det är lämpligt.
Medicinska användningsområden för THC
THC används medicinskt för att lindra symtom på vissa sjukdomar. Men eftersom cannabis är olagligt i större delar av världen så är forskningen om THC mycket begränsad.
Här är några av de fördelar som forskarna hittills har funnit:
Smärtlindring
Kronisk smärtlindring är den vanligaste orsaken till att människor söker medicinsk cannabis. En stor systematisk genomgång från 2015 utvärderade cannabisstudier på patienter med kronisk smärta och fann att THC ökade oddsen för smärtförbättring med cirka 40 %.
Även om kliniska prövningar stöder användningen av cannabis vid kronisk smärta är forskarna överens om att fler studier behövs för att fastställa vilka doser, former och kombinationer av cannabinoider som är mest terapeutiska för kroniska smärtpatienter.
Minska illamående från kemoterapi
Två orala THC-innehållande läkemedel – nabilon och dronabinol – har funnits tillgängliga för behandling av illamående och kräkningar orsakade av kemoterapi i mer än 30 år.
En studie av kemopatienter från 2010 visade att de som tog ett THC-innehållande läkemedel i kombination med standardbehandlingen upplevde ett starkare skydd mot illamående och kräkningar än de patienter som enbart fick standardbehandlingen.
Minskar muskelspasmer hos paraplegiker
Studier tyder på att THC-produkter kan minska muskelspasmer, som är ett vanligt symptom hos personer med multipel skleros (MS) och paraplegi.
I en stor systematisk översikt från 2015 drogs faktiskt slutsatsen att THC som används i kombination med andra cannabinoider förbättrade självrapporterade muskelspasmer mer än placebo, även om skillnaden inte var statistiskt signifikant.
Förbättrad sömn
Sömnstörningar är typiska för personer med hälsoproblem som MS och kronisk smärta. Studier i dessa grupper visar att THC-produkter kan förbättra kortsiktiga sömnproblem, minska sömnstörningar och minska den tid det tar att somna. Det är dock oklart om THC direkt påverkar sömnkvaliteten eller om sömnen förbättras på grund av att deras kroniska symtom har minskat.
Var kommer THC ifrån?
THC utvinns från de föreningar som produceras utav Cannabisplantans blommor.
Cannabisplantan ingår i en grupp av tre växter med psykoaktiva egenskaper, som kallas Cannabis sativa, Cannabis indica och Cannabis ruderalis. Cannabisplantan producerar över 100 olika cannabinoider och CBD och THC är några av de man forskat mest på. Cannabinoider är en komponent som aktiverar kroppens cannabinoidreceptorer och då framförallt CB1 och CB2- receptorer. CB1 och CB2- receptorer finns i hela det centrala nervsystemet och immunsystemet hos människor. Cannabinoiderna påverkar aptit, minne, sinnesstämning, njutning, immunförsvar belöningssystem och många andra funktioner i kroppen. En del av cannabinoiderna interagerar med det endocannabinoida systemet. När cannabinoiderna kommer in i kroppen och går ut i blodomloppet fångas dessa snabbt upp av cannabinoidreceptorerna som omgående sänder en signal till cellkärnan. Cannabinoider är kort och gott föreningar som påverkar de endocannabinoida receptorerna i kroppen för att producera olika effekter.
Olika sorters cannabis innehåller en varierande procentuell sammansättning av de olika cannabinoiderna, vilket påverkar hur de verkar i kropp och psyke och är därmed en av flera faktorer som har inverkan på hur de upplevs av användaren.
Studier visar även att dagens cannabis, framför allt marijuanan, kan innehålla betydligt mer THC än tidigare tack vare avancerad kunskap och ny teknik inom området. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att dagens cannabis alltid är ”starkare” än tidigare, då den även kan innehålla andra sorters cannabinoider som dämpar vissa effekter av THC. THC-halten idag ligger vanligen på 8-15 %, medans den sägs ha legat runt 2-4 % för bara omkring 20 år sedan.
Historien bakom Cannabis och THC
Cannabis har en lång användningshistoria som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Den första dokumenterade användningen av cannabis har spårats till Kina, där den användes för mat, textilier och medicin. 1753 fick cannabis sitt nuvarande namn, Cannabis sativa, av Carl von Linné.
Hur det kommer sig att cannabis är olagligt är en komplex fråga – det har att göra med bland annat historiska faktorer och världspolitik.
I efterdyningarna av den industriella revolutionen i USA på 1930-talet växte en ny rörelse fram- Chemurgin, med Henry Ford i spetsen. Syftet var att använda jordbruksprodukter, som till exempel hampan för att tillgodose industrins behov av råmaterial och energi. Hampan ansågs både billig och miljövänlig.
Alla var dock inte lika nöjda med produkten. Detta på grund av att den konkurerade ut dyrare alternativ som olja, skog, syntetiska oljeprodukter som nylon och cellofan samt den farmaceutiska industrin där man bedrev en häxjakt på alla naturläkemedel som även inkluderade cannabis. I och med detta uppkom en naturlig allians mellan den syntetiska textilindustrin, oljeindustrin, platsproducenter och den farmaceutiska industrin. Alla behövde de få bort hampan. Problemet var att man inte hur som helst kunde förbjuda en så vanlig växt som cannabis. Tabloidmagnaten William Randolph Hearst kom då på idén att kalla cannabisplantan vid det mexikanska smeknamnet, marijuana, vilket vid det tillfället var ett okänt namn för amerikanarna. I och med detta så lyckades man dölja det verkliga syftet med förbudet, det industrifinansiella syftet, och man kunde även lätt koppla ihop namnet med svarta och mexikaner och därmed rida på den våg av rasism som redan brett ut sig i landet.
Effekten blev lyckad och marijuana förknippades med synd, promiskuitet och kriminalitet. Propagandan var så effektiv att man tog fram ett lagförslag att förbjuda kultivering och användande av plantan. Utan allmänhetens medvetna samtycke, eller vetenskaplig grund godkände president Franklin D. Roosevelt ”The Marijuana Stamp Act” år 1937. Kriget mot cannabis hade officiellt startat.
Alla var dock inte överens om förbudet. 1944 publicerades en rapport framtagen av trettioen oberoende vetenskapsmän, vad som kom att bli den första vetenskapliga studien om användandet av cannabis, den så kallade ”La Guardia-rapporten”. I rapporten framkom det motsägelser av den negativa propaganda som spridits om cannabis under sju år.
Rapporten smutskastades och propagandan tog fart igen och vinklades mot att användandet av cannabis förknippades med heroin, morfin och kokainmissbruk. Marijuana framställdes som en farlig drog som ledde till psykos, våld och självmord. En teori som aldrig vetenskapligt bevisats.
1961 slöts ett avtal med 150 länder ”Singel Convention on Narcotic Drugs, 1961”. Produktionen av cannabis blev nu olaglig i princip överallt i världen, så även i Sverige.
Flera länder har idag legaliserat medicinsk cannabis och i vissa länder är det även lagligt med fritidsanvändning av cannabis, men med en viss innehavsbegränsning. Dock är cannabis år 2022 fortfarande förbjudet i majoriteten av världens länder.
Detta innehåll är endast i utbildningssyfte. Informationen som ges är tagen från forskning som samlats in från externa källor.